Turku Activ Wärtsilä Ålandsbanken FURUNO FINLAND

  • STAF Online
  • STAF on Facebook

Activ

Ålandsbanken

Wärtsilä

FURUNO FINLAND

Turku

Danfoss

STI

Turku

TSR Kotka

TSR Turku

Danfoss

ARC 2016

ARCEGUBBARNA PÅ ARC16

Tisdag – söndag 6-11.12.2016
 
Enligt målgångsprotokollet var vi båt nr. 20 i mål bland alla ARC båtar. Vår seglade tid var 15 dygn, 12 timmar 20 minuter och 36 sekunder. Det gör en medelhastighet på 7,4 knop. Arabela kom in 6.12 kl 8:15 på morgonen. Finska Lucky Lady i Cruising H, som seglat utmärkt, gick i mål den 9.12 kl 18, alltså knappa två dygn efter Vahine. De har chans att vinna Cruising Over All. Den 9.12 på morgonen hade bara 67 båtar av totalt c. 215 båtar kommit i mål.
De slutliga korrigerade resultaten publiceras den 17.12 när målet stängs.


 
Efter en lugn natt var vi relativt utvilade för Finlands 99 års självständighetsdagsfirande. Vi hade reserverat bord på den välkända Spinnaker restaurangen för kvällens middag.
 
För att fördriva tiden bekantade vi oss med Rodney Bay, men gjorde också en excursion till den närliggande huvudstaden Castriers, där vi åt en lunch. Julfirandet var i full gång i staden, vi stötte bl.a. på en julgubbe. Speciellt den katolska kyrkan och marknaden var sevärda.
 
På kvällen den 7.12 fick vi bevittna en synnerligen tråkig händelse. Vi noterade, att det kom ut rök från svenska Swan 76:an Pauline af Skanör, som låg bara ett par båtar från Vahine. Efter en stund slog lågorna högt upp i luften. Brandkåren larmades till platsen. Som första hjälp avfyrades ett antal pulversläckare, men utan större effekt. Också Vahines släckare kom till användning. Brandkårsarbetet var inte helt organiserat. Till slut skaffades brandpumpar, och båten nästan halvfylldes med havsvatten. Först då fick man bukt med elden. Till all lycka hann besättningsmedlemmen, som sov ombord, ut ur båten i tid. Men de materiella skadorna är ansenliga. Orsaken torde ha varit en överhettad luftkonditioneringskompressor.
 
Vahine blev omsorgsfullt städad, och diverse smärre reparationer gjordes. Fredag morgon kastade vi loss, och seglade söderut längs Saint Lucias västra kust till den lilla staden Soufriers. Där blev vi mottagna av kaptenens tidigare bekantskap Mr. Francis, som ordnade bojplats och excursioner åt oss. Hela besättningen hoppade i plurret, det var svalkande. Endel snorklade också.


 
Vi besökte de heta svavelkällorna uppe i bergen. Den kraftiga lukten av svavelväte var inte speciellt njutbar. Där fanns också ett varmt gyttjebad, som lär ska ha en kraftigt föryngrande effekt. Vi vågade dock inte prova på den. Det hette, att om man sitter för länge i källan, får man åka hem med blöjor på. Färden fortsatte vidare till ett vattenfall, där vi kunde simma i sött vatten.
 
Följande morgon kom Francis ut med en stor påse färskt bröd. Det var en fin start på morgonen. Så fort vi var klara, kastade vi loss och seglade till Le Marin på södra sidan av Martinique. Det var en fin överfart i en tight sträckbog. Vinden var tidvis 12 m/s, och vågorna höga. Både genuan och storen var revade. Vahine susade fram i en fart på 8 – 9 knop. Detta blev en fin avslutning på en oförglömlig seglats över Atlanten för Arcegubbarna. Kari bjöd hela gänget än en gång på Champagne. Det blev många lovord och tal. Vi beslöts träffas igen  i Finland för att återkalla de fina minnena. Vi flyger nu hem från Martinique via Frankfurt, och är hemma i Helsingfors sent måndag kväll. Där väntar oss minusgrader och snö.


 
Besättningen
 


Måndag 5.12.2016
 
Vi fick stå ut med ännu ett bleke på söndag eftermiddagen. Efter en hel del kämpande kom vi vidare, och kunde köra relativt bra i den svaga vinden under natten. Enligt rapporten hade vi seglat 164 sjömil det senaste dygnet. Vi hade 97 sjömil kvar till mål. Arabela hade blivit åt oss, liksom de flesta i vår klass. Svenska Lisanne har gått förbi Hebe, som nu ligger
231 sjömil bakom.
 
På måndagen blåste det upp till 10 m/s, och vi kunde igen köra med god speed. Den nya vinden kom från nordost, så vi fick gippa mot väst-syd-väst för att komma in i sundet mellan Martinique och Saint Lucia.
 
Vi siktade en genakerbåt i öst. De körde förbi oss med över en knop högre fart. Det visade sig vara Cruising B-båten More Fun, som leder sin klass.
De skall ge oss respit c. 3 timmar i målet, så vi får göra vårt ytterligaste med vår spirade genua. Borde nog lyckas, men vi saknade definitivt nu en genaker eller spinnaker som man kunde ha i relativa vindar på över 5 - 6 m/s. Det var just i den vindstyrkan vår egen genaker hade skörats två gånger.
 
Köket serverade oss en delikat makaronilåda till middagen med fruktsallad till efterrät. Det var vår sista måltid under detta race. Köket fick dricka varsin extra öl efter att de serverat seglatsens sista middag. Köks personalen är nöjd! Fast förhållanderna varit tuffa i köket (trångt, över
40 grader varmt, svettigt etc...) har humöret hållits på top! Champagnen och ”tross” ölen är det ända som står kvar i kylskåpet och väntar på målgång. Snart smäller det!
 
Vi fick tillsammans beskåda ännu en vacker solnedgång. Det är bara 20 sjömil i mål. Hoppas vi hittar målet i mörkret. Ett samansvetsat gäng sitter ute i mörkret på däcket och ser mot ön Saint Lucia som närmar sig.

Ljusen man ser på ön blir allt starkare ju närmare vi kommer och diskussionerna på däcket går ut på att vilken pub i land vi skall besöka först :). Även minnen från två veckors seglats diskuteras på däcket. Man märker att en lång och tung seglats börjar ta slut och det är tid att vända nästa blad på resan. När vi närmar oss norra ändan av Saint Lucia ser vi till vår glädje att det kommer en båt från nordväst som korsar oss bara några kabellängder förom. Det är vår konkurrent More Fun i klass Cruising B, som tycks ha fastnat i bleke vid Marinique. Eller så skar de upp för mycket. De går i mål bara fem minuter före oss. Så, vi borde vinna dem i beräknad tid.
 
Målgång: Vi gick i mål i god vind i kolmörker lokal tid kl. 21:20:35 (UTC - 4). Det var inte helt lätt att hitta målet med stadens färggranna ljus bakom. Men en fotografbåt kom bredvid oss, och tog foton med våldsammma blixtar. Musiken på stranden dundrar på nästan öronbedövande. Detta satte tydligt sprätt på besättningen. Vi blev väl mottagna på kajen med bananer, meloner och en rompunch. Också trossölet inmundigades. Och ett glas Champagne därpå.
Så fort båten var väl förtöjd, tågade hela besättningen i land för att uppleva den otroliga stämningen. Kari bjöd hela gänget på en rompunch på den lokala krogen. Kvällen fortsatte långt in på nästa dygn. …
 
Vi har klart vunnit vår egen klass Cruising C. De närmaste dagarna får visa, hur vi klarat oss i Cruising Over All.
 
II vakten


Söndag 4.12.2016
 
Dygnet började med väldigt svaga vindar. Vi gick utan spira för att få någon fart på båten i vågskvalpet. Då vinden ökade spirade vi genuan igen.
Natten blev bra, vi kunde styra rakt på målet med en 7 – 8 knops fart.
Dygnsetappen blev 172 sjömil. Arabela tog in på oss med 3 sjömil, och ligger bara 99 sjömil bakom. Hebe har blivit ytterligare 27 sjömil. Till vår glädje hade vi gått något bättre än Cruising B-båten More Fun, som nu ligger 13 sjömil bakom.
 
Vi har nu 261 sjömil kvar. Det ser tillsvidare  ut som vi just precis skulle klara norra udden av Saint Lucia utan gipp. Skulle vara otroligt, om vi på en så lång Lay-line träffar precis rätt. Gippen gjordes  500 sjömil sedan.
 
Om vinden håller sig, kan vi vara i mål sent måndag kväll. Men allt kan ännu hända.
 
En reflektion ur den svenska seglarkockens perspektiv
 
Som enda rikssvensk på båten har jag fått privilegiet att bjuda på mina
intryck av vårt team,   matlagningen och dygnsrytmen. ”Arc-gubbarna” har
också visat särskilt stort intresse av mina reflektioner av den fi,fi,fi,fi,finlandssvenska (båt)kulturen.
 
Ett typisk dygn för Vahines kock
0000-0400: Styra skeppet med Gabbe/Robbi
0400-0730: Sömn
0730-0800: Frukost
0800-0900: Väder/ruttoptimering+analys på PC
0900-1000: Styrketräning, dusch på fördäck. (Eric, 60+ år, knäckte mig i armhävningar. Krutgubbe!)
1000-1200: Tillagning + intagande av lunch
1200-1500: Dagssömn
1530-1600: Förbereda middag
1600-1800: Styra skeppet.
1800-2000: Planera morgondagens mat med Kalle +Fri lek + Väder/Rutt/fartanalys
2000-2400: Styra skeppet med Gabbe/Robbi
 
Konsten att utspisa en 11-manna-besättning -Köket fungerar som ett vanligt kök, med skillnaden att knivarna saknar spets av säkerhetskäl och temperaturen sällan går under 35 grader. Det är ett 1,5 m2 stort utrymme som jag delar med Kalle, har två gasplattor, en gasugn och lutar nästan varje dag. Ibland åt ena hållet, ibland åt andra...Köket har lyckligtvis en frysbox, ngt som är mycket lyxigt på en segelbåt och möjliggör att riktig mat kan serveras även efter två veckors seglats.
 
-Arc-gubbarna äter med god aptit och stor nyfikenhet. Min och Kalles reflektion är att det är ett nyttigt, tacksamt och medvetet gäng vi lagar mat åt. Vi behöver inte ”truga” i dem grönsakerna:)
 
De nattliga samtalen
Ur mitt svenska perspektiv har nätterna varit de mest spännande och lärorika tiden på dygnet.
I totalt bäckmörker styr man skeppet endast med hjälp av instrumenten för kompassriktning, vindriktning och fart.
Att nätterna har varit min favorit skulle kunna bero på ovanstående utmaning med beckmörkret, men mörkret har inte varit orsaken. Det är istället de svindlande diskussionerna jag haft med min kära Arc-gubbar, som gör nätterna till ett oförglömligt minne. Under den gnistrande stjärnhimlen med ständiga stjärnfall har bland annat följande samtalsämnen varit uppe:
 
-Den finlandssvenska ankdammen. - Finlandssvenskarna har ett medfött och medvetet sätt att bygga och underhålla nätverk.  En förmåga som ger alla bra gemenskap och för vissa som vill, spännande karriärmöjligheter. Jag är imponerad av detta.
 
-Språklek svenska vs finlandssvenska.  - Element (=batteri), örngott (=dynvar), Batteri (=akku). Min slutsats efter 100-tals olika roliga ord och skratt är ändå att vi ska fokusera på allt vi delar, rikssvenskarna och finslandssvenskarna. Inte det som skiljer oss åt. Vi sir om de funkar och kan bli kiva.
 
-Inrikespolitik i ett land utan blockpolitik. - Svaga majoritetsregeringar urlakar värdet av det finska modet och beslutsamheten. Systemet bör justeras för att Finland ska få fram sin rätta potential.
 
-Den ryska björnen - hot eller möjlighet. - På Vahine anses Ryssland vara ett hot. Punkt.
 
- Vinterkriget, Fortsättningskriget, Ryska annekteringen av Porkala, Det onödiga Inbördeskriget Röda mot vita.  - Med så mycket hemskheter på 70 år, så har väl allt redan hänt? Historien kommer inte upprepa sig, så det finns väl inget att förbereda sig för. Eller?
 
-Konsten att uppfostra en tonåring. - Gabbe och Robbi har gett mig en verktygslåda att testa om några år. Det har fungerat för dem, så månne inte jag kan slippa smällande tonårsdörrar med deras tips och trix.
 
-Så driver man en centralbank. -Jag har frågat Kari om allt från negativ ränta till statsobligationer till USA:s enorma budgetunderskott. Han har svar på allt. Han vill dock inte låna ut sina pengar till mig. Smart kille!
 
- Kapten Bena:s otroliga story:s från världens alla hörn och hav. -En nyfiken sjöman får se och höra mycket nyttigt under ett yrkesliv.
 
Slutet, eller ”the end of the beginning”. (Jag fortsätter mina vänners vana att citera Churchill.)
 
Med endast 40 h kvar av seglingen så närmar sig målet. Jag närmar mig dock två mål. Eller kanske tre (3).
Förutom det självklara målet (1) Att angöra Saint Lucia som första båt i klassen, så når jag tillsammans med Kalle också målet (2) att ha ha serverat 330 tallrikar med mat utan att någon blivit sjuk:) Det tredje målet är mera filosofiskt (3). Som relativ yngling på båten med mina 41 år, så kanske detta är ”the end of the beginning” av mitt liv. Jag inser efter bekanskapen med ”Arc-gubbarna” att resten av mitt liv kan fortsätta vara lika härligt upp till minst 80 år, bara man är beredd att visa nyfikenhet och öppenhet. Kari har för övrigt övertygat mig om att pengar inte gör mig lycklig och jag ser fram emot att läsa hans bok i ämnet.
 
När det blåste 16 m/s, gick 5 metersvågor och dessa gubbar var på fördäck och slet med trasiga segel, så tror jag att jag såg den finska ”sisun”. Jag hoppas innerligt att vår 15 dagars trångboddhet har gjort att lite av sisun smittat av sig på mig. Svaret kanske jag får om några dagar när jag träffar min fru. Tycker hon fortfarande att jag är den svenska mjukiskillen med rosa piké eller ser hon lite finsk sisu i sin mans ögon. Jag sparar skäggstubben och håller tummarna...
 
Nu ska jag och Kalle tillreda en finska klassiker. Makaronilåda.
 
Tack och Godnatt. /Stefan




Lördag 3.12.2016
 
Förra dygnet seglade vi 177 sjömil. Vinden var för det mesta stabil 6-8 m/s och vi har gått med spirad genua och dessutom lilla focken. Vinden vred mot ost, som väntat, och vi kunde gradvis styra rakt på målet i en sk. banankurva. På morgonen tog vi bort spiran och seglar nu på bb halsar med alla segel. Vårt vägval verkar fortfarande fungera och vår kurs bär nära mål. Distansen till mål var 433 sjm kl. 12:00 UTC. Det är ju bara ett och ett halvt Gotland Runt, eller att segla från H:fors till Torneå. Men målet hägrar redan.
 
Vi leder fortfarande vår klass klart. Ledningen till Hebe har utökats med
20 sjm på ett dygn men Arabela har tagit in 6 sjm. Den lilla finska båten Lucky Lady är 258 sjm efter oss, men de leder sin klass Cruising H överlägset och leder också Cruising overall. More Fun, som leder Cruising B klassen har nu blivit åt oss 21 sjömil. Vi kämpar för finsk dubbelseger totalt.
 
Det varma vädret fortsätter, vi är nog minsann i tropikerna nu.
Temperaturen är över 30 både ute och inne och i köket jobbar kockarna tappert på i 43 grader. Redan kl. 8 då morgonmålet tillreddes var det 38 grader. Det gäller att hålla sig inne i båten för alla utom sjövakten, och dricka rikligt med vatten. Teakdäcket är så hett att man ogärna går på det utan skor.
 
De höga temperaturerna i köket gör att vi ännu mera än tidigare uppskattar det stronga jobb Kalle och Stefan gör då de håller oss med morgonmål plus två varma mål mat per dag. Månne deras fantasi räckte till då de antog jobben som köksansvariga. Sliter hårt, utan att klaga. En observation är att de med allt större längtan i rösten och blicken talar om sina kära hälfter som inom en inte alltför avlägsen framtid är på kommande till St. Lucia. Sjömangossens lilla lilla vän.......
 
Stämningen ombord är fortfarande på topp och alla kämpar på för att behålla vår fina position. Om prognoserna håller är vi i mål på tisdag morgon, lämpligt till självständighetsdagen.
 
Vi ser inte mycket annat än tom horisont här ute. Men i natt kom ett handelsfartyg, som korsade vår kurs och gick förom med en halv sjömils marginal.
 
Några ord om avfallshanteringen på Vahine. 11 gubbar producerar avsevärda mängder avfall dagligen. Alla vet att plastavfall är ett stort problem på världshaven. På Vahine klipper vi allt plastavfall (mest emballage) i remsor, som stoppas in i en tom 8 liters vattenflaska, vars mynning är ca 4 cm i diameter. Den fulla flaskan plattas till, korkas och sparas tills vi kommer i land.  Det blir ungefär en flaska per dag. Det fina med detta är, förutom att det tar lite utrymme, att det är luktfritt. Matemballagen (t.ex. För fisk) börjar omedelbart lukta.  Bioavfallet slänger vi i havet.
 
Efter mycket funderande, mätande och diskuterande utfördes på eftermiddagen ett intressant experiment, då vi hissade vårt femte segel dvs. mesangenakern, som vi hittade i ett stuvningsutrymme. Vi fick den att stå helt fint, men den störde storseglet till den grad att vi efter ca 20 minuter beslöt oss för att ta ner den igen, Experimentet var dock inte förgäves, Med en lite annan vindriktning kan det senare komma väl till pass.
 
III vakten
 


Fredag 2.12.2016
 
Vi fortsatte mot syd-sydväst med spirad genua i en vind, som varierar mycket. På natten var det tidvis ganska lugnt, men då ”hundvakten” var i rodret, ökade vinden på nytt och har varit bra ända in på eftermiddagen. Vi golvade tom. 9 knop. På natten siktades Cruising A båten Lemanja (en hundrafotsbåt), som gick akter om oss med en sydligare kurs och långsammare fart än vi. De är den tredje största båten i Cruising divisionen.
 
Det är nästan platt läns i mål, och väderläkstjänsten förutspår ganska måttliga vindar. Vi saknar definitivt en spinnaker eller genaker nu. Vi grävde fram ”mesangenakern”, och funderar på hur vi skall få upp den. Vi gör vårt försök nästa gång vinden mojnar igen.
 
Livet ombord har nu tagit sin form. Alla vet vad de skall göra. Vi har tre vakter, sjövakt, standby och frivakt. Vakterna är 4 timmar, utom mellan 16 – 20, då turerna är 2 timmar. Detta gör att vakterna skiftar dagligen, och alla får i tur och ordning sköta den tyngsta midnattsvakten kl. 00 – 04.
Den mest populära vakten är kl 4 – 8, för då får man skåda soluppgången.
Och vi har fått se många sådana, den ena mera fantastisk än den andra.
Vahine har autopilot, men den har vi inte använt eller ens testat. Så varje meter har vi boktavligen rattat utan maskinhjälp.
Var och en har också hittat sin plats vid gipparna och segelställandet.
Matlagandet har skötts av kockarna Stefan och Kalle. Standby vakten sköter disken.Vahine har inte vattenberedare, så vi diskar i havsvatten. Det går helt bra.
 
Bloggen skrivs av eftermiddagens standby vakt, men har till stor del skötts av Leif. Speciellt har Leif hanterat positionsrapporterna  på Excel och analyserat läget. Var och en har dock fått skriva efter önskan.
 
Idag har temperaturen stigit ytterligare, och solen skiner från en molnfri himmel. Ingen sitter i solen längre, utom styrman. Vahine har många segel, så det är lätt att hitta en plats i skuggan av seglen. Svetten rinner vid manövrarna. Våra tankar går onekligen till Finland där vi tänker på köld och skidspår.
 
Dagens ARC rapport hämtade med sig både positiva och negativa förändringar.
Vår huvudkonkurrent Hebe har blivit efter igen, denna gång med 26 sjömil och är nu 117 sjömil bakom, men trean Arabela från Lettland har åkt förbi dem, och knappat in på vårt försprång. De är 108 sjömil bakom oss. De har kört otroliga 172 sjömil på 24 timmar, mot Vahines 149 sjömil.
I kass Cruising B har kroatiska båten More Fun gått förbi oss, och leder med 10 sjömil. De är något större än Vahine, och skall ge bara litet respit. De ligger alltså väldigt väl till i Cruising Over All.
Den lilla finska båten Lucky Lady i Cruising H-klassen har blivit åt oss 21 sjömil och ligger 248 sjömil bakom.
 
Vi har nu 610 sjömil kvar i mål.
Idag flyttade vi klockan bakåt tredje gången. Vi kör nu med GMT - 3 timmar.
 
II vakten
 


Torsdag 1.12.2016
 
Vi fortsatte med vår väst sydvästliga kurs med farter på 6 – 9 knop i en nordostlig vind. Strax före midnatt fick vi spira genuan för att hålla kursen så nära mot mål som möjligt. Vi fortsatte i en avtagande vind ända tills eftermiddagen, då vinden började visa tecken på att vända mera åt ost. Detta var rätta ögonbkicket att gippa. Vi fick en god gippvinkel, och styr nu bara något ost om målet.
 
Att gippa med Vahine är ett ganska stort projekt. Spinnakerbommen skall lösgöras från masten och flyttas över till andra sidan, genuan rullas in och ut, skot och nedhalare dras om, båda storseglen gippas över mm.
Spinnakerbommen är 8 meter lång och väger över 40 kg. Det behövs tre killar bara för att hantera bommen. Och allt görs på ett gungande däck. På natten dessutom i kolmörker. Och så skall man vara fasthakad med säkerhetslinorna hela tiden.
Men vi börjar få rutin. Nu gick allt på 10 minuter.
 
Väderprognosen visar att vinden skall vända ytterligare mot ost, vilket gör att vi sannolikt kan köra i mål i en vid kurva. Det blir spännande att se om vår taktik lyckas.
 
Temperaturen har nu klart stigit, så att man kan stå vid rodret i bara T- skjorta och shorts fast mitt i natten. På dagen är det så varmt, att duschandet på fördäcket har blivit en allt vanligare ritual. Stefan har också tvättat sina skor, som börjat lukta verkligt illa. Detta på allmänhetens begäran. För det fick han använda tre (3) liter sött vatten!
 
Solen skiner från en molnfri himmel, och frivakten sover på däcket i skuggan av seglen. Luftens temperatur är över 30 grader och havsvattnet 28 grader. Rena semestern!
 
På morgonen hittade vi några flygfiskar som landat på däcket. Något annat i djurväg har vi inte sett.
 
Maten ombord har fortsatt att hålla hög kvalitet. De färska grönsakerna är nu slut, så det blir allt mera burkmat. Dagens middagsmeny är grisgryta med champignoner, saltgurka och diverse kryddor.
 
På förmiddagen fick vi den högt väntade lägesrapporten från ARC. Det visade sig att vi äntligen gått riktigt bra under det senaste dygnet, och kört ifrån Hebe med 36 sjömil så att de nu ligger 91 sjömil bakom. Detta föranledde stort jubel bland besättningen.
Vår dygnsetapp var 179 sjömil mot målet. Jämfört med Cruising A-klassens båtar som ligger framför oss har vi också gått väldigt bra.
 
Nu är det 759 sjömil kvar i mål. De svagare vindarna gör, att vi sannolikt är i mål först sent måndag kväll eller tisdag morgon.
 
II vakten


Onsdag 30.11.2016
 
Nu går det igen undan. I går kväll fick vi nya vindar och sedan dess gått stadigt med farter mellan 7,5 knop och 10 knop.  Livet ler igen när vi efter bleket fått fart på skutan. I natt vid tre-tiden sprack 1.000 sjömilsgränsen till mål.
 
På morgonnatten kom en kraftig nordlig vind på 16 m/s och gav oss far på över 10 knop. Vinden drog upp en så häftig sjögång, att frivakten inte kunde sova. Man bokstavligen kasatades ut ur kojen. Det kändes som att vara i en torktumlare.
 
I morse steg stämningen ytterligare med anledningen av kaptenens två nåderika meddelanden. På eftermiddag bjuds det på ett snapsglas rom, med anledning att vi har mindre än 1.000 sjömil kvar. Stort jubel.
 
Dessutom meddelades att varje man får en extra ranson på 10 (!) liter sött vatten att tvätta sig med. Orsaken till detta andra nådevedermäl är fördold. Kanske beror det på kaptenens obestridliga  omtanke om besättningens väl och ve. Eller föreligger något annat skäl, är det eventuellt kaptenens luktsinne som reagerat. Under 10 dagar till sjöss har vi lyckats bygga upp ett försvarligt  pansar av saltvatten, svett och sololja, som till sin natur är  nästan ogenomträngligt, men luktmässigt inte helt neutralt. Salta killar doftar inte de luktar.            
 
Idag siktade vi en annan seglare, som var på väg västerut. De synters inte på AIS:en. Vi anropade dem på VHF och hade en trevlig diskussion med dem. Det visade sig vara Cruising 1A båten, engelska Meteorite. De skall ge oss respit c. 8%.
 
Dagens ARC rapport visade att vår närmaste konkurrent Hebe har närmat oss ytterligare med 13 sjömil. Nu är avståndet bara 55 sjömil. Detta till trots att vi verkligen kämpat i bleket föregående dag och lyckades prestera en dagsetapp på 165 sjömil. Enligt våra väderkartor har de inte ens haft hygglig vind. Detta har vi svårt att förstå.
 
Vi ligger väl till i hela cruising klassen (c. 150 båtar). Vi har sju båtar i klass A framför oss. Längst framme seglar Swan 90-båten, italienska  Woodpeckercube, som är 331 sjömil före oss. Till dem räcker vår respit till. De sex övriga är mindre än 90 sjömil framför oss. Då respiten beaktas, ser det ut som vi leder dem också. Bland de små båtarna ligger finska båten Lucky Lady i Cruising F kassen också väl till. De leder sin klass med c. 500 sjömil!
 
Vår distans i mål den 30.11 kl. 12 var 938 sjömil.
 

Tisdag 29.11.2016
 
Det lätta vädret fortsätter. Vi hamnade i stiltje på natten. Först på morgonen ökade den nordliga vinden så, att vi kunde få en fart på över 4 knop. Vi har trimmat seglen så gott det går, och lyckats få acceptabel fart på båten. I ”byarna” kommer vi till 7 knop. Vindriktningen är så mycket framifrån, att en genaker inte skulle fungera, inte heller för våra konkurrenter. Detta alltså till vår lättnad då vår egen genaker inte mera kan repareras ombord.
Enligt prognosen skall vinden öka först sent på onsdagen och hålla i sig åtminstone ända till söndagen. Vi väntar oss en fartfylld slut spurt mot Saint Lucia.
 
Sjögången har lugnat sig, så Vahine löper framåt som på ett golv. Men nogrannhet och tålamod krävs av den som sitter vid rodret. Även durken på Vahine glänser då damsugaren varit framme idag.
Besättningen riggade spinnakerbommen på fördäck så, att man kunde göra armhävningar där. Det blev tävling om vem som orkar dra mest. Det är viktigt med gymnastiska övningar ombord. Kari hade även draget i vattnet igen men inge napp denna gång heller.
 
Vi har sett valar två gånger. Det var en fin upplevelse minsann.
 
Lägesrapporten visar att vårt försprång till några båtar i vår klass har krympt. Den engelska båten Hebe är nu 68 sjömil bakom oss och har alltså knappat in på oss med 29 sjömil. Trea är är lettiska båten Arabela 117 sjömil bakom oss. De ligger c. 200 sjömil söder om oss.
Kl. 12 hade vi 1.102 sjömil kvar i mål. Senast i morgon (onsdag) när vi äter frukost har vi under 1 000 sjömil kvar. Undrar vilken fest det blir då?
 
Kockarna har idag igen överraskat. Till lunch blev det en fantastisk pyttipanna, och till mellanmål rostmjölspannkaka med jordgubbssylt. Då Kalle rotade i våra jömställen hittade han en stor burk jordgubbssylt, till allas stora förtjusning. Så, nu behöver vi inte koka äppelsylt.
Till middag äter vi kycklingfajitas. Stefan har även vävat ihop en ”svensk”
chockladpudding till äfterrätt. En massa godsaker alltså i dag till mat.
 
II vakten

Måndag 28.11.2016
 
Solen ler fortfarande.Efter en bra natt med förhållandevis god fart, 7-8 knop, fick första vakten i dag se solen stiga upp ur havet, för första gången under seglatsen. Tidigare morgnar har det legat molnbankar vid horisonten.  Men i dag fick vi beskåda hela undret med knalrlöda morgonskyar som småningom blev guldfärgade strax innan solskivan klättrade över horisonten och snabbt avancerade upp på firmamentet. Storslaget vackert.
 
Morgonen fortsatte med relativt goda vindar tills de småningom började avta vid 10-tiden, då vi beslöt hissa genakern, som under Leifs sakkunniga ledning reparerades på söndagen. Den stod fint och gav oss extra fart på 1
-2  knop. Tyvärr blev glädjen kortvarig. Efter en dryg timme rämnade den igen, trots att vinden inter var speciellt hård. Leifs lagningar höll nog, nu brast den just ovanför. Synd. Nu skulle den verkligen behövas, men vi får klara oss med de dukar vi har.
 
Det lätta vädret gav möjlighet till hygieniska ritualer. Vahine har en saltvattensslang på fördäcket. Som mest stod där tre nakna gubbar på en gång och sprutade vatten på varann. Efter saltvattenstvätten får man använda 1,5 liter sött vatten från båtens tankar för att skölja av sig.
 
Våra frukter och grönsaker som hänger i nätkassarna har hållit relativt bra. Bara något har vi fått slänga. Apelsinerna och mandarinerna tar just slut. Förövrigt är det inte brist på mat.
 
Dagens lägesrapport från ARC var ganska oförändrad från igår. Vi hade seglat 174 sjömil senaste dygnet, medan tvåan i vår klass, engelska båten Hebe har gått ½ knop fortare än vi. Men de är nästan 100 sjömil bakom. Alla övriga har blivit ytterligare efter. Vi ligger nu fjärde längst fram i hela Cruising divisionen och 16:nde totalt.

Söndag 27.11.2016
Kolsvart som som tidigare vilket kräver stor koncentration av rorsman. Kolmörkret ackompajerades av åskväder med blixtrar i norr, stjärnhimmel och nymåne mot morgonnatten. Dessutom siktade vi två andra båtar.
Morgonen ljusnar så rosig och fager. Vahines ”syförening” sitter efter morgonkaffet samlad i förmiddagssolen på däck och är i flitigt arbete för att snart få det skörade seglet i användbart skick igen. Lyckligtvis fanns det tillräckligt med reparationsmaterial i båten. Seglet såg helt proffsigt ut.
 
Vi närmar oss ett blekeområde varefter mera nordliga vindar är att vänta. Före bleket körde vi in i ett oväder med häftigt regn. Det kom hård vind också, så vi revade både storen och genuan lagom före vinden kom. Många av oss tog tillfället i akt med att klä av sig för att njuta av en ordentlig  sötvattensdusch. Kalle, som stod i rodret tvålade in sitt hår med en massa shampo utan att veta om det kom tillräckligt med vatten. Men, som tur var det inget problem.
 
På eftermiddagen fick vi ARC:s rapport, Det ser ut att ha gått otroligt bra för oss igen. Vi närmade oss målet med 190 sjömil, vilket var det bästa bland samtliga ARC-båtar med undantag av maxibåten Rambler 88. Vi har dragit ifrån alla våra konkurrenter. Nu är bara tre båtar i Cruising klassen framför oss. Vi har dessutom kört förbi några racing båtar.
 
Klockan 18:00 konstaterade vi att det var precis lika långt till målet som till starten (1.375 nm). Vi har alltså uppnått halvvägsmålet! ”This is the beginning of the end” för att igen citera Churchill. Saken firades med champagne och en gourmémiddagsmeny på inre file, vitlökspotatisgratäng, bernaise sås och naturligtvis rödvin och öl.
 
På sjukstugan har det lyckligtvis varit lungt och Vahines välutrustade apotek har utnyttjats av doktorn för att behandla nästäppa, lindrig sjösjuka och lite förbandsmaterialför behandling av brännskador och lite annat.
 
Nu börjar slutspurten. Vi susar igen framåt i den kolsvarta natten mot målet i en 9 knops fart i den nordliga brisen.
 
Solen skiner, havet glittrar, flygfiskarna flyger och livet ler. Vi har ett prima gäng med god stämning och flytande samarbete.
 
 Ps. Kontorets komentar; Vahine leder cruising C-klassen


Lördag 26.11.2016
 
Gamla och havet
 
S/y VAHINE var en ny bekantskap, i goda vänners led. Många kommer från gymnastikklubben  HGK med ordförande i  spetsen, och också de många är extremt goda seglare. Alla dessa av oss har Saint Lucia i sin kollimator.
I vår  grupp är den yngsta 40 år gammal, och den  äldsta 76 fylld, som dessutom hade föga erfarenhet i segling – men mannen i det Gamla och Havet har njutit under de cirka 2 veckorna lika mycket som alla andra.
Under seglatsen vet vi att tiotals, om inte t.o.m. etthundra supporters läser om våra spännade äventyr på Atlanten. Titta på ARC 2016 och STAFs web på Vahine.
 
Skrivet av Kari Nars
 
 
Vi har nu 1614 sjömil kvar till målet. På söndag kväll har vi sannolikt uppnått halvvägen. Vi är fortfarande i ledningen i vår klass, och vår position har ytterligare förbättrats. Tvåan är nu den tyska båten Hebe, som ligger 94 sjömil bakom. Enligt ARC:s rapport är bara fem större båtar i cruising klass 1A  före oss, och därtill endast 13 båtar i racing klasserna, däribland maxibåten Rambler 88.
Vårt vägval har alltså tillsvidare visat sig vara ypperligt. Likaså vårt seglande. Vi har många kunniga seglare ombord. Ruttplaneringen görs dagligen med hjälp av grid-filer.
 
Väderprognoserna visar, att det finns väldiga blekeområden söder om oss, och att passadvinden från Cape Verde öarna till Karibien i år är sällsynt svag. Men inte kommer vi heller att kunna undvika alla bleken vi ser framför oss.
 
Tyvärr har vi inte klarat oss utan malörer. På grund av den skadade spinnakerbomsskenan hade vi flyttat spinnakerbommens klocka till Jockey polens fäste. Det såg tillräckligt durabelt ut. Sent på fredag kväll hördes en hård smäll, då fästet brast, och bommen damp i däcket. Fästet visade sig vara i aluminium med korroderade svetsar. Det blev slut på genakerkörandet för den natten. Vi var tvungna att flytta klockan till den gamla skenan igen. Vi fortsatte med spirad genua efter att ha gjort nya provisoriska förstärtkningar.
 
Olyckan fortsatte idag. Till vår bestörtning slutade vårt genakerkörande i en c. 10 m/s medvind  med att genakern sprack i övre ändan. Sprickan uppstod på samma ställe, där den reparerats i Las Palmas. Sömmarna var uppenbarligen inte tillräckligt starka. Det finns inte tillräckligt med reparationstejp ombord, så vi får kanske inte den reparerad. Det får vi se i morgon.
 
Men vi fortsätter med humöret på toppen. Vi har haft fina nätter med kristallklar stjärnhimmel, och soligt väder. Och ypperligt trevligt sällskap ombord.
 
II vakten


Fredag 25.11
 
Efter tre dygn på samma bog hölls i dag rådslag. Väderleksrapporterna och vindprognoserna studerades noggrant och analyserades, sjökort vecklades ut, pannor rynkades, huvuden skrapades, bekymrade miner uppvisades, all samlad visdom frammanades, argument vägdes mot varandra.... och sedan var det dags att ta beslutet: VI JIPPAR. Detta  revolutionerande beslut verkställdes därefter under stor entusiasm kl.16.45. Vi går följaktilen nu SW rakt mot St. Lucia med spirad genakert, storsegel och mesan och har för avsikt att gå med dessa segel även under inkommande natt. Trots avtagande vind har vi sedan jippen hållit en fart på drygt  8 knop.
 
Osaken till att vi så länge gått på en så nordlig rutt är att det söderom oss har funnit stora stiltjeområden där en stor del av ARC-flottan lär sitta fast. Detta har vi in i det längsta försökt undvika och det ämnar vi göra också i fortsättningen. Enkelt kommer det inte att vara, men vi skall försöka oss på att hitta en väg mellan två stiltjebälten. Den samlade visheten kommer att sättas på ytterligare prov.
 
Under de senaste dygnen har det gått rätt bra undan och vi har avverkat dygnsetapper på över 200 distansminuter. Farten har legat på 8-10 knop natt och dag. Fartrekordet är nu 11,2 knop. I natt kommer vi att ha avverkat
1.000 sjömil – en milsten i sig.
 
Senaste  natt var vi på kontrakurs med ett 220 meter långt lastfartyg.
AIS:en visade att mötet skulle inträffa på under en halv sjömils avstånd.
Lite pirrigt i magen. Till alla lycka svarade fraktfartygets vaktchefen på anrop via VHF:en och ändrade kurs  dvs. väjde för oss. Med den segelsättning vi hade var manöverutrymmet  för oss rätt litet.
 
Via ARC:en har vi fått höra att flera båtar gjort avstickare till Cap Verde på grund av bruten arm,  bränslepåfyllning (!) etc. Ombord märkte vi att sylten börjar ta slut, varför den naturliga frågan uppstod om vi borde ta oss till Cap Verde för syltinköp. Lyckligtvis kom vi på att vi har så mycket äppel ombord att vi i nödfall får koka äppelmos ombord.
Kosthållningen ombord fortfarande superbra, vilket vi alla tackar Kalle och Stefan för.Kan man tänka sig något bättre än köttmakaronilåda efter en lyckad jipp.
 
Av någon outgrundlig anledning har vi inte i dag fått någon rapport från ARC:en hur vi ligger till i jämförelse med de drygt tjugo andra båtarna i vår klass , men vi bådet t ror och hoppas att vår position är rätt hyfsad.
 
I vakten   


Torsdag 24.11.

Vi har nu seglat 4 dygn och tillryggalagt 744 sjömil enligt dagens positionsrapport. Vi leder fortfarande, och har kvar 1968 sjömil till mål. Det senaste dygnet seglade vi c. 210 sjm. Vår närmaste konkurrent är den lettiska båten Arabella, en Dufour 525 Grand Large, som har 2037 sjömil kvar. De är alltså 69 sjömil bakom.
Fortsättningsvis blåser det stadigt från NE, för det mesta 10-15 m/s, upp till 16 i byarna. Inte lätt att styra på natten, då det var mulet och inga stjärnor eller andra båtar syntes. Strax efter midnatt siktade vi en båt i lovart, som gick för andra halsaren. Vår AIS indikerade kollisionssituation, och vi anropade dem på VHF:n. Det visade sig vara vår gamla bekanta Swan 76:an Pauline af Skanör, som gick sydväst med klart lägre hastighet än vi. Så vi hade igen tagit fast dem.
 
Nu på torsdag eftermiddag skiner solen och Den Gamla Damen går som tåget och vi njuter.
 
Vi fortsätter att segla WNW kurs och ligger nu näst nordligast i hela vår klass. I något skede måste vi söka oss söderut, där det tyvärr verkar blåsa mindre. Nu gäller det att ha is i magen och göra de rätta besluten, för att kunna hålla vår klara ledning i klassen. Vi har ju avlagt bara ca ¼ av hela rutten. För att citera Churchill ”It´s just the end of the beginning.”
 
Stämningen ombord är på topp och alla mår bra. Våra kockar Kalle och Stefan gör ett fantastiskt jobb för att hålla magarna mätta och fighting spirit på topp. Samtidigt deltar de för fullt i vaktskiftena. Strongt!
 
Leif rapporterade just nytt fartrekord: 10,7 knop. Detta är ett bra slut på dagens blogg.
 
III vakt

 
23.11
 
Vi har fortsatt att köra med god fart. På natten golvade vi 10,2 knop på slören. Långa tider var vi över 9 knop. Sjögången började bli kännbar, som gjorde att det var väldigt svårt att hålla kursen på natten. Det var fullständigt kolmörkt, inte ens horisonten kunde skönjas. Den elektroniska kompassen reagerade väldigt långsamt, vilket ytterligare försvårade kurshållningen. Vahines magnetkompass saknar belysning. Saken fixades med att installera ett rött LED-pannlyse ovanför kompassen, detta underlättade kurshållningen. Tyvärr hade vi inte heller Pauline af Skanör att följa. De drog en nordligare kurs, och försvann i mörkret.
 
Vinden fortsatte att vrida mot ost, styrkan i byarna går upp till 30 knop. Vi spirade genuan, och började köra platt läns. Vi fortsätter rakt västerut med 9 knops fart. Till vår bestörtnig kunde vi notera, att spinnakerbommens mastskena igen håller på att komma lös. Skenan förstärktes då vi var i Las Palmas. Men krafterna är väldigt stora, så nu gapar den igen. En provisorisk förstärkning gjordes, och nu ber vi i kvällsbönen, att den håller ut ända fram.
 
Vi har också sysslat med annnat fixande. En av båtens toaletter slutade fungera och hade stockat sig illa. Den togs isär av kaptenen Bent och gasten Leif, som fixade den. Inte ett helt lätt jobb i den krabba sjögången. Föranledde ingen kräkning. Dessutom började den gamla Damens roder knarra oroväckande. Detta kunde som tur fixas med motorolja i det övre lagret.
 
Angående naturiakttagelser kan nämnas att vi i kvällsmörkret siktades några delfiner alldeles intill sittbrunnen. På morgonen hittade vi en bläckfisk på däcket.
 
Menyn har vi blivit tvungna att omställa något. På grund av sjögången och den kraftiga rullningen kan vi inte äta vid matbordet. I stället serveras maten ut på däck i soppskål med gaffel i.
 
Idag fick vi en positiv lägesrapport. Vår ledning i klassen Cruicing C har ytterligare förstärkts. Väderrapporten visar, att den ostliga vinden håller i sig ännu flere dagar. Men, efter det kommer nya bleken.... Och vi har ännu över 2000 sjömil kvar.
 
II vakt

22.11
 
Under gårdagskvällen och natten jagade vi Pauline av Skanör, som alldeles uppenbart valt samma rutt som vi. Hon är en Swan 76 och är i princip snabbare och seglar i en annan klass än vi. Lätt att nattköra när man hade hennes  ljus att följa. Vara ansträngningar belönades strax före kl. 7 i morse då vi körde förbi henne. Av någon för oss okänd anledning fick hon synbarligen problem med seglen och var tvungen att stanna upp. Det var just det vi behövde. Men, men när detta skrivs ca kl  13 är ordningen tyvärr återställd och Pauline är igen framför oss. Vi har igen en ”nattjakt”
framför oss.
 
Under natten frisriskade vinden i och vi har sedan dess kört – nästan dela tiden med god fart 8-9 knop på kryss med kurs rakt på St. Lucia. Vi har även fått våra första squals, doch rätt snälla sådana. Några optimister ställde sig nakna på däck, men tyvärr räckte regnet inte till för en ordntlig dusch.
 
Stämnen är hög och kosthållet är utmärkt och fungerar trots rätt kraftig kräning (obs. inte kräkning). Genom att flitigt gno på tycker vi också att vi har fått bra koll på båten. Vår samlade uppfattning är att vårt val att ta den  nordliga rutten varit lyckad. Enligt de uppgifter vi fått i dag ligger vi väl till både i vår egen klass som i hela ARCen. So far, so good, men mycket återstår ännu.

21.11 kl. 20.00
 
Dagens händelse: Vi fick besök av en nyfiken val. Det ledde till stor uppståndelse under ett dygn som annars har karaktäriserats av måttligt med spänning. Vindarna är helt enkelt för svaga.
 
Vi har snart varit på väg i 1,5 dygn. Inom ramen för tävlingen är det tillåtet att gå delvis på motor, om man är beredd att ta straff-tillägget. Natten till måndag tog vi beslutet att köra några timmar på motor, för att flytta oss igenom ett stiljebälte som låg söder om Kanariöarna.
 
Tio nya sambor – det är spännande. Det har varit kul att se hur snabbt vårt gäng har hittat ett fungerande sätt att leva på så små ytor tillsammans. Tack vare kaptenens vaktschema och ömsesidig respekt, så vet vi alla vad som förväntas av varje man vid varje tidpunkt.
 
Det är viktigt att hitta metoder att bibehålla tävlingskänslan när tävlingen pågår så länge som den här. Idag har vi ”lurat” oss själva genom att skapa en tävling mot svenskbåten Pauline af Skanör”. Den är drygt 2 meter länge än Vahine, så vi borde inte ha någon chans. Tack vare högt fokus har vi hela dagens jobbat oss närmare och närmare Pauline af Skanör. Vid skrivande stund är vi 1,4 sjömil efter och vi har bestämt att i natt när de slappnar av, så ska vi segla förbi dem. När vi har gjort det, så ska vi hitta en ny motståndare...
 
Kari blev fisksugen och plockade fram ett fiskespö. Inte ett hugg på två timmar. Nytt försök imorgon.
 
Att Atlanten är stor är ingen överraskning för någon. Trots den insikten är det ändå intressant att vi idag bara ser 3 andra båtar på havet, när det ändå var 280 båtar på startlinjen igår.
 
På morgonen mot onsdag hoppas vi att prognosen med starkare vind från Norr slår in. Vi behöver ca 10 m/s för att Vahine ska få fram all potential i sig.
 
Stämningen ombord är hög och fosterländsk.
I vakt
 
 

20.11
 
Äntligen på väg efter långa förberedelser och lång väntan. Vi som är på väg är följande:
Bent Lindfors (Bena), skeppare, Eric von Troil (Eric), styrman, Håkan Gabrielsson (Gabbe), Stefan Lindwall (Stefan), Christian Malm (Kricke), Kari Nars (Kari),  Leif Ramm-Schmidt (Leif), Ralf Ramm-Schmidt (Ralf), Karl Salmelin (Kalle), Robert Segercrantz (Robbi)  och Christian Öller (Bimbo).
 
Många vinkade och hurrade på piren, då ARC-flottan körde ut till startområdet. Hornmusik, sång etc. Start i svag vind, vilket passade oss väl som övning med den nya genakern. Starten kl. 13 förlöpte för vår del väl. Senare efter kl. 17 fick vi friskare vindar och då detta skrivs vid 19.30-tiden  gör vid runt 8 knop med genaker, storsegeloch mesan. Vi väntar oss hyfsad vind ännu för en stor del av natten tills vi i morgon på morgonen kommer att köra in i ett bälte med svaga vindar, som dock enligt tillgänliga prognoser inte skall vara speciellt länge. Sedan är en frisk nordan utlovad.
 
En hel del båtar valde den sydliga rutten, medan vi och många andra har valt en nordligare rutt med förhoppningen att hitta kraftigare vindar här.
 
Kalle och Stefan, som svarar för kockandet, har redan serverat oss två utmärkta måltider och visat prov på stor kunnighet. Leifs energi och kunnighet har kommit väl till pass denna första dag, då det gällt att hitta bra lösningar på mångahanda problem.
 
Stämningen ombord är hög och fosterländsk.
I vakt
 
 




© STAF Suomen Purjelaivasäätiö | Site Engine By Megative Tmi